måndag 20 oktober 2008

Norge

Jodå, mina hundar har äntligen klarat av att kunna fokusera och jobba trots att de är i Norge. Det har känts som om det varit förgjort att få Dito att kunna fokusera och jobba i den strukturerade miljön som samtidigt är full av annat runt omkring. Men som sagt, äntligen var det som om allt föll på plats och vi kunde köra hela dagarna med korta intensiva träningspass som tog oss framåt hela tiden. Vi kunde äntligen få till att utföra det som vi lagt grunderna på hemma då mina lärare såg på och kunde ge goda råd och tips om hur vi skall gå vidare.

Kompis fick hänga med Åsa som bara kunde sätta igång och träna och Kompis hängde ögonblickligen på och avgudade henne direkt! De jobbade med allt möjligt som vi behöver för att gå vidare upp i klass 3. Rutor, uthållighet med störningar i det fria följet, sidoförflyttningar och diverse annat. Det gick kalasbra! Tack Åsa!!!

Dito fick jobba med att gå fritt följ, vändningar, rutan, ingångar och platsliggning med störningar och i tävlingssituation. Fanny till och med utmanade honom under platsliggningen med att lägga sig på rygg brevid honom och börja yla... då gick det inte längre att stå emot att flänga iväg... (Fanny, jag skall nog hitta på något för er till Pi´s nästa tävling! :) Dito var klockren för det mesta och även när han inte var det så jobbade han jättefint och kunde hålla sitt engagemang och sin fokus! Gullegubbe! Vi satte ihop tre moment som skulle flyta och vi jobbade med att få hundarna medvetna om själva konceptet att stå utan att behöva använda "omvänt lockande". Det är riktigt svårt och min tanke är här att använda det frivilliga läggandet som ett utgångläge för att först ställa sig upp och för att sen på ståkommando ställa sig. Därefter tänkte jag att använda hans frivilliga backande som grund för det medvetna ställandet under gång.

Kompis är nu anmäld till 2 tävlingar om några veckor och vi skall dra igång träningen igen till helgen för just nu har mina föräldrar hundarna då jobbet inte r helt färdigbyggt än. men så träningssugen som jag är nu så kommer det förhoppningsvis bli bra ändå.

Inga kommentarer: